Åsikterna uttryckta i denna samlingsblogg representerar varje enskild skribent,
och överensstämmer därmed ej nödvändigtvis med samtliga listade skribenter.

tisdag 6 oktober 2009

Nazismen, Alliansen och socialdemokraterna, del 1


PI postar ett axplock. Resten på Newsmill:

I många olika sammanhang vill ju den politiskt-mediala maktstrukturen i Sverige påpeka att Sveriges största parti utanför riksdagen, Sverigedemo-kraterna, har ett så pass befläckat förflutet att man i dagsläget överhuvu-dtaget inte ens skall kunna överväga att lägga sin röst på dom i kommande riksdags- och kommunalval. Senast ville man framhäva just detta genom att bl a smutskasta en kandidat som ställde upp för Sverigedemokraterna i kyrkovalet genom att peka på hans 25 år gamla medlemsskap i Nordiska Rikspartiet. Vad man dock närmast sorgfälligt undvek att informera om var att denna person, långt efter att han lämnat NRP, hade ett mångårigt politiskt engagemang i centerpartiet, med en rad förtroendeuppdrag. Men blev han kallad ex-centerpartist i media? Nej, det var som ex-nazist han framställdes.

Den skarpa pennan och outtröttliga gisslaren av politiska lögner och hyckleri, Inger-Siv Mattsson (f.d. internationell sekreterare vid ett statligt forsknin-gsråd) har skrivit en serie brev och insändare som vi för enkelhetens skull kan ge samlingsnamnet ”Nazismen, Alliansen och Socialdemokraterna”. Där ställer hon med djup kunskap som bakgrund en samling mycket besvärande frågor till respektive parti. I vilken omfattning hon överhuvudtaget fått några svar på sina frågor kan jag för dagen inte uttala mig om, men sannolikt har detta bemötts med den tystnad som är närmast legio när det gäller den smutsiga byk dessa partier går och drar på. Det är ju som bekant lättare att se grandet i sin grannes öga än bjälken i sitt egna……

Jag kommer, mer i egenskap av ”redaktör” än artikelförfattare, sammanställa och återge Inger-Siv Mattssons alster i en serie artiklar, och börjar med en insändare som är en del i en serie betitlad ”Alliansens bruna förflutna”. Denna första insändare är daterad 18/8 2008 och ställd till Kristdemokraterna. All text jag presenterar här är alltså Inger-Siv Mattssons egna ord och all upphovsrätt skall därför anses tillhöra henne. Explicit tillåtelse att sprida detta har dock givits mig.

/Gustaf Jansson

”Alliansens bruna förflutna 1

Skeletten i kd:s garderober

Med anledning av Ert senaste angrepp på Sverigedemokraterna i Almedalen vill jag med nedanstående historik påminna om Ert eget och Era allianspartners bruna förflutna.

”Grumliga vatten” och s k ”rumsrena” partier

Hela det politiska etablissemanget tiger så det knakar om det som utspelades i Sverige fram till då Hitlers krigslycka vände i och med Stalingrads fall i januari 1943. Då rodde skaror av fascister och nazister – s k ”roddare” snabbt över de ”grumliga vattnen” och anslöt sig till ”rumsrenare” partier. Det var Ture Nerman som lanserade det träffande begreppet ”roddare”. I sin antinazistiska tidskrift Trots Allt! konsta-terade Nerman 1945: ”Det är inte så trevligt för vederbörande, men vi måste också här i Sverige hålla reda på vad våra demokrater av yngsta årgång har för antecedentia när de nu rott fram till den rätta kajen.” De partier, som med öppna armar tog emot ”roddarna” borde rimligtvis placeras i kategorin odemokratiska och rasistiska partier dvs den stämpel Ni och Era alliansfränder är så snabba att sätta på Sverigedemo-kraterna. Otaliga ”roddare” gjorde karriär – inte enbart i sina nya partier – utan också inom fackföreningsrörelsen, utbildningsväsendet, rättsväsendet, näringslivet, försvaret mm.

Kristdemokraternas bruna förflutna

1941 hade rådman Harald Ljungström ingått i Sveriges Nationella Förbunds, SNF styrelse och var ledare för SNF:s ungdomsorganisation. SNF var tydligt antidemo-kratiskt och antisemitiskt och vurmade för de ideal som förknippas med fascismen i Mussolinis och Francos tappning. Åren före kriget hade den ca 40 000 medlemmar. (1) Två dagar innan KDS samlades till sitt första riksting den 21 augusti 1964 avslöjade Expressen Ljungströms förflutna i SNF och att han gjort både rasistiska och odemokratiska uttalanden. I det tal han höll vid rikstinget förnekade han att SNF varit nazistiskt och sina judefientliga uttalanden hade han ångrat!

Varken Lewi Pethrus eller KDS partiledare – statskyrkoprästen Birger Ekstedt – ansåg att Ljungströms bruna förflutna utgjorde något hinder för att Ljungström skulle kunna stå som första namn på partiets riksdagslista för Stockholm. Dessutom förnekade Ljungström vid KDS’ första riksting att SNF varit nazistiskt! ”Ekstedt hade tidigare varit ombudsman för högerpartiet och lärare vid högerns folkhögskola i Gimo och kunde knappast ha svävat i okunnighet om vad SNF var för orgnaisation” skriver Karl N Alvar Nilsson i sin bok Svensk överklass och extremhögern under 1900-talet.

Det var rådman Ljungström som i huvudsak skrev KDS första partiprogram! Kaptenen och gymnastikdirektören Folke Dahlström i Bankeryd med bakgrund i det nazistiska Svensk Socialistisk Samling, SSS och Sveriges Nationella Förbund, SNF var också med när KDS bildades i början av 60-talet. Han var Lindholmsnazist och bl a utgivare av tidningen Ungt Folk. Trots detta bruna förflutna uteslöts han inte ur KDS. Dahlström hade redan 1942 pekats ut i Holger Carlssons bok Nazismen i Sverige – ett varningens ord så hans bakgrund kan knappast ha varit okänd för KDS-ledningen! Pastor Eric Grönlund, som hade kopplingar till Ungsvenska klubben, lanserades trots detta som tredje namn på KDS’ riksdagslista för Stockholm.

Nomineringen stöddes av general Nils Rosenblad och advokaten och Ungsvenska klubbens ordförande och ordensbrodern i Sanct Michaelsorden Ulf Hamacher. Det avslöjades också att ledamoten i KDS’ rikskommitté och en av partiets pressom-budsmän Lennart Aas delat ut antisemitiska och nazisympatiserande flygblad i vilka det bl a förklarades att Anne Franks dagbok var ett falsarium och att förintelsen aldrig ägt rum, Detta var litet väl magstarkt för KDS och Aas skildes från sitt uppdrag som pressombudsman.

Ett par präster hade ett förflutet i det nazianstrukna Kyrkliga folkpartiet, som leddes av kyrkoherde Ivar Rhedin. Kyrkoherden i svenska församlingen i Johannesburg Torsten Borghammar var nazistsympatisör och hade dessutom en välvillig syn på apartheid-regimen i Sydafrika. Andra nazianstrukna medlemmar i partiet var Werner Öhrn, som varit ordförande i Sveriges Nationella Förbund och i Narvaförbundet, och varit medlem i 4 decemberklubben, som var en nazistisk sammanslutning som startats av Otto Hallberg, deltagit i möten hos Carlbergska stiftelsen och demonstrerat mot filmen om Anne Frank Öhrn var mycket aktiv inom KDS och höll egna valmöten men uteslöts när hans bruna förflutna avslöjats.. (2)

Hovrättsrådet Seth C:son Bjurners skamliga förflutna hade upptäckts redan innan valet och han drog sig tillbaka från riksdagslistan. Nils Rydström i Moheda hade också avslöjats i tid och hans ekonomiska bidrag återsändes. Efter valet 1964 tillsatte KDS en utredning för att undersöka den ”nazistinfiltration” man påstod att ”partiet utsatts för.”

Läs resten på
Newsmill

(Siffror inom parantes är källor, som finns i länken)

Kommande delar delgives på PI. För kännedom.



Ursprungsartikel
Källa: Politiskt Inkorrekt (medlem)

Inga kommentarer: